God jul!

Jag tar alltid julledigt från Internet, men det finns ju så smarta saker som tidsinställda inlägg! God jul till er allihop. Hoppas ni får kärlek i en högtid som är till för att fira livets under.

Vit jul

För er som har Facebook, läs gärna det här:
 
http://www.facebook.com/vitjul 

Jullov

Nu har jag äntligen skickat in min hemtenta så nu har jag jullov! Det har gott lite trögt, för jag åkte till mitt föräldrahem redan igår och här finns en sexmånadersvalp. Försök att skriva om orättvisor i vården när en liten sötnos krafsar lite på din fot och vill bli klappad. Lille valpen ser ut ungefär ut som hunden nedan. 
 
 
Försök säga nej till de fina mörka ögonen som tittar på en nedanför ett par ljusa fina ögonbryn. Men hemtentan kom ju in i tid ändå och det är väl det viktigaste. Nu känner jag lukten av saffransbullar också. Mumma!
 
Bilden är hämtad från http://sspkumea.webs.com/dvrgschnauzer.htm. 

Pedagogik <3 Mångfald

Ibland blir jag bara så glad! En pedagog har tagit fram en dockteater om julberättelsen både enligt bibeln och koranen, och tidningen väljer dessutom att sätta rubriken "Koranen får plats i julkrubban". Jag tror på en inkluderande Gud, och när hen syns så tydligt i människors gärningar skuttar mitt hjärta.
 
Läs artikeln:
http://www.barometern.se/nyheter/torsas/koranen-far-plats-i-julkrubban(2217327).gm

Myyys

Dricker apelsinjuice ur vinglas, läser litteratur om genus och bilanvändande samtidigt som jag lyssnar på musik ifrån tv-serien Glee. När en riktigt bra danslåt kommer så pausar jag läsandet och rockar loss en stund.
 
Livet hade kunnat vara sämre. Mycket sämre. 

Reflektioner som nog bara sker på en nattbuss

Det är nog lättare att observera folk på bussen nuförtiden eftersom alla stirrar ner på sina (smarta) telefoner. Däremot är det svårare att veta varför de gör de ansiktsuttryck som de gör.

Intervention

Jag hade en intervention med en kompis idag om ett problem jag har sett i vårt kompisgäng. Jag hade magknip och var alldeles muntorr innan men jag fokuserade dels på att det blir ju med största sannolikhet bättre av det här och dels på att om vi blir osams så är det i alla fall jullov mycket snart och jag har säkert varit med om obehagligare saker.
 
Å så blev det jättebra! Vi pratade och grät och hittade en lösning. Nu har jag tagit en promenad för att ta ner känslorna för att kunna fokusera på tentaplugg. O vad ljuvligt när problem löser sig bara av att man tar tag i dem.

Sötaste ordet

Jag och en kompis diskuterade länder som vi vill besöka, vilket gjorde att vi halkade in på att diskutera isländska. Efter lite ha lekt en stund på Google Translate så hittade vi:
 
Kjötbollur
 
Det är ju ett så gulligt ord! (Prova att säga det högt om du inte tror mig.) Förresten betyder det köttbullar, vilket inte alls låter lika gulligt.

Kvinnligt, manligt och barnsligt beteende

(Jag hittade den här texten i en fem år gammal textfil i en mapp med namnet "Bloggutkast". Dels då jag tycker att texten fortfarande känns aktuell och dels då den var så gott som klar så publicerar jag den nu.)
 
Den första politiska inriktning jag uttryckligen sa att jag tillhör är feminism. Den första Palestinasjal jag köpte var lila, eftersom den skulle stå för feminism utöver att jag sympatiserar med palestinierna. Jag hatar inte män, eller tycker att de är mindre värda (då är det inte längre feminism). Jag tror på ett jämställt samhälle, och att vi måste jobba för att komma dit. 
 
Men jag kommer på mig själv att kasta ur mig fördomsfulla saker om både män och kvinnor. En del av dem är kanske sanna, även om jag tror att de beror på sociala normer i samhället snarare än gener och hormoner. 
 
Vissa saker anses ju vara kvinnliga, t ex att bry sig om sitt utseende. Så om en kvinna kommer försent p g a att hon sminkade sig eller fixade håret är det så lätt att säga "typiskt kvinnor". Men jag menar ju inte så. Det är en kvinnlig egenskap, om man utgår ifrån att kvinnliga resp. manliga egenskaper beror på samhället, men man kan ju inte säga att det är typiskt kvinnor. 
 
I alla fall jag betvivlar starkt att det finns en gen i X-kromosomen som säger "var utseendefixerad!" Hela diskussionen kring vad som beror på gener, och vad som beror på socialt och kulturellt arv tycker jag är ganska absurd. Vid en diskussion när jag fortfarande gick i gymnasiet så någon att han kunde se på sina syskonbarn hur killen var intresserad av bilar och tjejen av barbiedockor. Eftersom de var barn så borde de ju vara relativt opåverkade av samhället.
 
Barn är nog de mest hjärntvättade individerna på denna planet. Personligen fascineras jag av att man kan höra vad föräldrar verkligen tycker från deras barn. Barn hör vad som sägs vid köksbordet och har ännu inte lärt sig vad som inte ska sägas vidare, vad som ska tas med ironi eller vad man ska ignorera. De, om några, är stenhårt indoktrinerade att bete sig efter sina kön. 
 
Föräldrarna får hålla i barnet från det att det är några minuter gammalt, och redan innan det har sjukhuspersonalen skrikit ut vilket kön det är. Man vet att föräldrar behandlar sina barn olika efter var de kommer i syskonskaran, vilket kön de har etc. Barn kan möjligtvis se när syskonet får en större chokladbit än de själva, men längre än så sträcker det sig ofta inte. Att göra en analys över att de blir behandlade olika p g a könet är de ännu inte tillräckligt utvecklade för att kunna avgöra. 
 
För att kunna se särbehandlingen behöver man helt enkelt vara ganska stor. Jag anser att jag är så stor att jag kan se särbehandlingen, men det är så svårt att göra något åt den i form av ord. Jag tycker till och med att det är lättare att göra praktiska åtgärder än verbala. Jag klassificerar vissa saker som typiska för män, och andra som typiska för kvinnor. 
 
Att jag säger så för ju också fördomarna vidare. Det gör det svårare att förändra. Men hur gör man för att förändra sitt språk? Hur gör man för att förändra det spontana ordvalet? 
 

Andas ut

Det är väldigt skönt när att inse att orsaken till att min räkneuppgift tycker att det alltid är bäst att investera i den smutsigaste teknologin (även när jag räknar med kraftigt höjda koldioxidskatter) är för att jag har räknat fel. Men eftersom klockan är 22:09 tänker jag packa ihop och titta på den uppgiften igen imorgon och se om den är snällare mot mig (och världens miljö) då. 

Tvåfrontskamp

Feminism är en tvåfrontskamp i min värld. Ibland när feminism diskuteras så tycker jag att de två kamperna ställs mot varandra, som om de skulle motarbeta varandra. För mig är det som att säga att det inte går att jobba mot fattigdom och för miljövänligare bilåkande. Såklart att det går, det kräver bara mer arbete.
 
Denna tvåfrontskamp bygger dels på att kvinnligt kopplas ihop med hemmet, vårdande, skönhet och naturen medan manligt kopplas till jobb, rationell, funktion och civilisation och dels att manligt är (generellt sett) normen eller det som anses bättre.
 
Själva tvåfrontskampen blir inte då mer avancerad än att ena kampen är att kvinnor även ska få ha stereotypiskt manliga attribut utan att känna sig förminskade och den andra är att män ska få ha stereotypiskt kvinnliga attribut  utan att känna sig förminskade.
 
Ofta läggs dessutom väldigt mycket mer fokus på att kvinnor ska få ha stereotypiskt manliga attribut, att kvinnor ska få jobba mer, att kvinnor inte ska behöva vara föräldralediga osv. Den positiva orsaken till det är att kvinnor ofta underordnas männen och därför läggs fokus på dem. Den negativa orsaken till det är att män anses vara norm, och därför ska kvinnor rätta sig efter normen. På sistone har jag börjat känna mer och mer att det är den negativa orsaken som är dominerande.
 
Men jag tänker att om vi ger stereotypiskt kvinnliga attribut en mer positiv ton så skulle (troligen/förhoppningsvis) det bli enklare för män att erkänna eller ta på sig stereotypiskt kvinnliga attribut. Då skulle män hjälpa till mer i hemmet och med barnpassning, varpå kvinnor skulle kunna jobba mer. 
 
Som i alla feministiska sammanhang tänker jag poängtera att jag pratar generellt, och inga enstaka fall. Du som läser det här har säkert (minst) en kompis som inte stämmer in på dessa påståenden.
 
(Jag vet om att denna text är ganska heteronormativ, vilket det tyvärr lät det blir i diskussioner som handlar både om feminism och hemmet. Jag ber om ursäkt för detta.)

Massvis med fika, och en liten fundering om psykologstudenter

Julgröten med rollspelskompisarna igår blev supermysig! Dessutom ledde den till att jag fick fika idag igen, närmare bestämt en stor chailatte med lussekatt. Fantastiskt gott då jag är förälskad både i chai latte och allt sött med saffran, och ovanpå på det fick jag fantastiskt sällskap med en psykologstudenter.
 
Alla psykologstudenter som jag känner går det väldigt lätt att ha roliga och intressanta diskussioner. Jag undrar om det har att göra med vilka som söker sig till sådana utbildningar eller att de blir sådana av att plugga psykologi. Ja, denna eviga fråga om hönan eller ägget kom först. (Fast svaret på det är att ägget kom först, eftersom fiskar och reptiler la ägg långt innan de första fåglarna kommit till, men ni fattar min poäng.)
 
Ikväll skickade jag ett sms till en kompis och granne som endast innehöll ordet "Te?" och svaret blev "Visst!". När jag kom dit blev det inte bara te, utan även äppelpaj med hemmagjord (!) vaniljsås. Jag blev erbjuden glögg också, men eftersom det här redan var på väg att bli en frosseridag så tackade jag nej till det. Det var fantastiskt gott ändå, och i sann anda med det fina vädret som vi har just nu drack vi ett te med namnet "Den första snön".

Julgröt

Idag ska jag och några andra i min rollspelsförening träffas och äta julgröt tillsammans. Nomnom för julgröten, men det roligaste ska bli att träffa kompisarna. Tyvärr träffas vi inte så ofta (vi är ganska utspridda i Sverige) men det blir alltid så kärvänligt med en gång så fort vi ses.
 
Jag hoppas dessutom innerligt att någon har med sig Dominion så att jag får spela det! Det är drygt en månad sen sist, när jag också träffade personer ur min rollspelsförening ^^

Visa ord från visa vänner

Jag och en kompis pratade relationer och hen säger:
 
"Din nästa partner kommer att behöva vara udda för att stå ut med alla dina egenheter."
 
Troligtvis mycket sant. 

Amen!

...är ett uttryck jag har tänkt börja använda oftare. Såhär i starten tänkte jag använda den på nedanstående bild från www.ulfivar.se:

Under kastanjen

I somras var jag och en av mina syskonbarn på ett kafé i Gamla stan i Stockholm där dom hade satt upp den här lappen:
 
Kaféet heter Under Kastanjen och utöver att de uppmanar till kreativitet hos barn så har de även Fairtrade-kaffe och alltid minst ett glutenfritt alternativ till lunch. Dessutom låg det fantastiskt vackert i närheten av Tyska kyrkan.

Färgstark middag

Förrförra helgen bjöd jag över några kompisar på en "tre-rättersmiddag i läskiga färger". Jag blev själv mycket nöjd med min meny, så jag tänkte skriva upp den här.
 
Förrätt
Grön ärtsoppa
 
Huvudrätt
Rödbetsgratäng med mandelfrikadeller
 
Efterrätt
Blåbärspannacotta
 
Tyvärr blev det lite ont med tid, men hade jag hunnit så hade jag gjort två lager på pannacottan: ett med blåbär och ett med vanilj eller saffran. För er som inte har ätit mandelfrikadeller så vill jag bara påpeka att dom är vackert solgula, och inte alls läskiga i färgen, utan dem gjorde jag bara för att de är så goda!

Utanför

Jag känner mig lite utanför min kropp ibland. Särskilt när en viss person pratar med mig. Jag står utanför mig själv och analyserar vad jag gör, och framförallt hur en särskild person reagerar på det. Hen ler eller går mig till möttes: pluspoäng. Hen tar ett mentalt steg bakåt: minuspoäng.
 
Jag är en riktigt fegis som inte vågar säga något. Men det är så jobbigt att klämma ur sig att hen får mitt hjärta att skutta ett extra slag när hen kommer in i rummet. Att min dag känns mindre komplett när jag inte har träffat eller pratat med hen.
 
Är det inte lite sjukt att man kan känna en person och så helt plötsligt tänkte jag bara tanken. Snarare en hypotes än en vilja eller åtrå. Men nästa gång jag såg hen: POFF. En ridå drogs bort och världen blev lite klarare.

RSS 2.0