Utanför
Jag känner mig lite utanför min kropp ibland. Särskilt när en viss person pratar med mig. Jag står utanför mig själv och analyserar vad jag gör, och framförallt hur en särskild person reagerar på det. Hen ler eller går mig till möttes: pluspoäng. Hen tar ett mentalt steg bakåt: minuspoäng.
Jag är en riktigt fegis som inte vågar säga något. Men det är så jobbigt att klämma ur sig att hen får mitt hjärta att skutta ett extra slag när hen kommer in i rummet. Att min dag känns mindre komplett när jag inte har träffat eller pratat med hen.
Är det inte lite sjukt att man kan känna en person och så helt plötsligt tänkte jag bara tanken. Snarare en hypotes än en vilja eller åtrå. Men nästa gång jag såg hen: POFF. En ridå drogs bort och världen blev lite klarare.
Kommentarer
Trackback
