Vad vänner är till för
Jag var lite nere igår för ibland känns det som att jag kämpar mot ett förtryck som så många andra verkar ignorera eller inte se. Efter några utbrott så utbrast jag på Facebook: "Jag är trött på att jag bryr mig. Kan jag inte bara bli dum och omedveten så att jag kan vara lyckligt passiv trots orättvisor?"
.
I ett annat rum i min lägenhet satt en av dem jag bor ihop och började argumentera emot mig. Argumentationen slutade när han skrev:
.
"Nja, de lever ju i samma förtryckta situation, helt utan medvetenhet och verktyg för att ta sig ur det. Du är en strålande stjärna, inte bara för dig själv utan andra omkring dig, finn styrka i det!"
.
De orden gav så himla mycket styrka, och gjorde att det kändes väldigt mycket bättre. Framförallt ville jag inte argumentera emot honom längre. För att göra det hela ännu bättre skickade han dessutom över låten Ljuset av Björn Afzelius:
Jag stod vi det rytande havet inatt Och såg ut i rymdens evighet Och jag såg en svag men tydlig glöd; Jag såg att nya stjärnor föds så fast det var natt Blev det ändå inte svart Där ute Tändes nya ljus Vi är en sekund i epokernas ström Men vårt liv är en oersättlighet Så innan min låga flämtar till Och skynningstimmen tiger still Vill jag vara ett bloss För de som följer oss
En eloge till alla ute i världen som lyfter upp den som inte orkar kämpa just nu!
