Café Lyckan

 

Den första politiska inriktning jag uttryckligen sa att jag tillhör är feminism. Den första Palestinasjal jag köpte var lila, eftersom den skulle stå för feminism utöver att jag sympatiserar med palestinierna. Jag hatar inte män, eller tycker att de är mindre värda (då är det inte längre feminism). Jag tror på ett jämställt samhälle, och att vi måste jobba för att komma dit. 

 

Men jag kommer på mig själv att kasta ur mig fördomsfulla saker om både män och kvinnor. En del av dem är kanske sanna, även om jag tror att de beror på sociala normer i samhället snarare än gener och hormoner. 

 

Vissa saker anses ju vara kvinnliga, t ex att bry sig om sitt utseende. Så om en kvinna kommer försent p g a att hon sminkade sig eller fixade håret är det så lätt att säga "typiskt kvinnor". Men jag menar ju inte så. Det är en kvinnlig egenskap, om man utgår ifrån att kvinnliga resp. manliga egenskaper beror på samhället, men man kan ju inte säga att det är typiskt kvinnor. 

 

I alla fall jag betvivlar starkt att det finns en gen i X-kromosomen som säger "var utseendefixerad!" Hela diskussionen kring vad som beror på gener, och vad som beror på socialt och kulturellt arv tycker jag är ganska absurd. Vid en diskussion när jag fortfarande gick i gymnasiet så någon att han kunde se på sina syskonbarn hur killen var intresserad av bilar och tjejen av barbiedockor. Eftersom de var barn så borde de ju vara relativt opåverkade av samhället.

 

Barn är nog de mest hjärntvättade individerna på denna planet. Personligen fascineras jag av att man kan höra vad föräldrar verkligen tycker från deras barn. Barn hör vad som sägs vid köksbordet och har ännu inte lärt sig vad som inte ska sägas vidare, vad som ska tas med ironi eller vad man ska ignorera. De, om några, är stenhårt indoktrinerade att bete sig efter sina kön. 

 

Föräldrarna får hålla i barnet från det att det är några minuter gammalt, och redan innan det har sjukhuspersonalen skrikit ut vilket kön det är. Man vet att föräldrar behandlar sina barn olika efter var de kommer i syskonskaran, vilket kön de har etc. Barn kan möjligtvis se när syskonet får en större chokladbit än de själva, men längre än så sträcker det sig ofta inte. Att göra en analys över att de blir behandlade olika p g a könet är de ännu inte tillräckligt utvecklade för att kunna avgöra. 

 

För att kunna se särbehandlingen behöver man helt enkelt vara ganska stor. Jag anser att jag är så stor att jag kan se särbehandlingen, men det är så svårt att göra något åt den i form av ord. Jag tycker till och med att det är lättare att göra praktiska åtgärder än verbala. Jag klassificerar vissa saker som typiska för män, och andra som typiska för kvinnor. 

 

Att jag säger så för ju också fördomarna vidare. Det gör det svårare att förändra. Men hur gör man för att förändra sitt språk? Hur gör man för att förändra det spontana ordvalet?