Då har jag varit tre veckor ute på landet på olika håll i landet, och i förrgårkväll kom jag tillbaka hem till staden. Så vad gör jag min första fredagkväll i staden efter att ha sett fler kottar än människor i snart en månad? Jo, jag har middagsmöte, gör yoga, städar och diskar. Dessutom ska jag lägga mig tidigt för att jag ska plugga imorgon till min tentamen som är på onsdag. Jag känner mig så mycket som en Fröken Duktig att jag nog skulle spy om det inte vore för att min tenta iallafall är en omtenta.
När jag diskar brukar jag lyssna på Queen, idag inget undantag, och den första låten som iTunes slumpade fram var Somebody to Love. Då diska är bland de tråkigaste sysselsättningar jag vet började jag osökt att fundera på att vara kär. Inga originella funderingar, mest av allt kretsade det kring den uråldriga frågan
Hur vet man egentligen om man är kär?
För det kan ju vara så att man egentligen inte vill vara ensam, eller att den andra personen är passande men gnistan finns inte där och kommer troligen aldrig finnas där. Det kan också vara så att man tänker så för att förneka för sig själv att man är kär, för let's face it, det är fruktansvärt otäckt att vara kär. Personligen avskyr jag att känna det beroendet av en annan människa. Att det existerar en person där jag, på riktigt, bryr om vad hen säger, tycker och känner och framförallt vad hen säger, tycker och känner om MIG.
Sen blir kära personer ofta så otroligt mesiga. Jag har en kompis som har haft partner i några månader, och medan hen var singel kunde vi ha långa, intensiva argumentationer. Ibland blev det lite högljutt, men jag tyckte oftast att det var väldigt kul. Jag gillar att ha kompisar som har andra åsikter än mig (undantag för rasister och nazister). Nu har hen slutat argumentera. Hen nickar och ler och håller med. Tänk om jag blir sådan när jag slutar vara singel?
(Ja, jag är så kaxig att jag räknar med att inte vara singel resten av mitt liv.)
Fast att vara kär kan ju också vara mysigt, till exempel att få krama om någon och berätta om vad man gjort idag eller någon fundering man har. Men du har jag kommit tillbaka till början också: Är kärleken inbillad för att den är passande?
