Café Lyckan

En tidig höstdag så cyklade jag nerför en kullerstensgata med solen i ryggen. Mina cykeldäck har rullat i den backen många gånger, men för första gången la jag tydligt märke till ett litet café som låg där. Det var i ett mysigt, gammalt hus med beiga väggar och rosa blommor i fönstrena. Utanför stod det sommargröna stolar och bord som en glad servitris höll på att torka av. Utanför dörren hängde det en skylt i samma färg som stolarna och borden, där det stod "Café Lyckan" med snirkliga bokstäver.

.

Så föddes idéen till den här bloggen. En plats där man behandlar livets små glädjeämnen, som lätt blir bortglömda när man vandrar (eller cyklar) samma gator om och om igen.

.

Välkommen till en blogg som bara ska behandla små, löjliga, glada saker i mitt och andras liv. Förvänta er inget djupt, inget dubbeltydigt, inget revolutionerande. Det här är bloggen som praktiserar "delad glädje är dubbel glädje!" och inget annat.